Japandi-ordlista —
62 begrepp, förklarade

Japanska ord translittereras med makron över långa vokaler — yūgen, byōbu, shōji — och vi skriver dem så där stavningen är etablerad. Där ett ord är lätt att läsa fel har vi lagt till ett grovt uttal inom parentes; det är närmevärden på svenska, inte fonetisk notation. Betoningen i japanska är jämnare än i svenskan, så säg orden med ungefär lika tryck på varje stavelse.

Estetiska begrepp

Grundvokabuläret — de ord som beskriver varför ett rum ser ut som det gör. Vi går igenom dem utförligare i japansk estetik.

• Wabi-sabi (侘寂, “wabi-sabi”) — skönhet i det ofullkomliga, förgängliga och ofullbordade. Det bärande begreppet under hela japandi. Se wabi-sabi förklarat.
• Ma (間, “ma”) — intervallet, mellanrummet, pausen. Tomrummet mellan föremål betraktat som en aktiv del av kompositionen, inte som outnyttjad yta. Se ma — tomrummet.
• Shibui / shibusa (渋い, “shibui”) — underdriven, återhållen skönhet som växer med tiden i stället för att imponera direkt. Nära det vi menar med “tidlös”.
• Yūgen (幽玄, “yuu-gen”) — djup, dunkel gracé; skönhet som anas snarare än visas. Filtrerat ljus och halvt dolda vyer.
• Mono no aware (物の哀れ, “mono no avare”) — den stillsamma rörelsen inför att allt förgår. Körsbärsblomman är vacker för att den faller.
• Kanso (簡素) — enkelhet; att ta bort tills bara det nödvändiga står kvar.
• Fukinsei (不均整) — asymmetri. Det lätt skeva känns levande, det spegelvända tillverkat.
• Shizen (自然) — naturlighet utan tillgjordhet; material som får vara sig själva.
• Datsuzoku (脱俗) — frihet från konvention; den ena sak som bryter mönstret.
• Seijaku (静寂) — stillhet, ro. Rummet ska kunna vara tyst.
• Iki (粋) — sofistikerad, återhållen elegans med rötter i Edo-tidens stadskultur.
• Mingei (民藝, “min-gei”) — folkkonst; skönheten i anonyma bruksföremål gjorda för dagligt bruk. Myntat av Sōetsu Yanagi på 1920-talet.
• Kintsugi (金継ぎ, “kin-tsugi”) — konsten att laga brusten keramik med lack och guld så att sprickan syns i stället för att döljas. Se kintsugi.
• In’ei (陰翳) — skugga, halvdunkel. Från Tanizakis essä Till skuggornas lov; se skuggornas lov.

Rummet och arkitekturen

• Shoji (障子, “sjåo-ji”) — skjutbar ram med genomskinligt washi-papper. Släpper in silat ljus och delar rum utan att stänga dem.
• Fusuma (襖, “fu-suma”) — skjutdörr med ogenomskinligt papper eller tyg; den täta motsvarigheten till shoji, används mellan rum.
• Tatami (畳) — golvmatta av pressad risshalm med kant av tyg. Fungerar också som måttenhet: rumsstorlek anges i antal tatami.
• Tokonoma (床の間, “tåko-nåma”) — den grunda nischen i ett japanskt rum där en rullmålning och en blomsterarrangering visas. Rummets enda plats för utsmyckning.
• Genkan (玄関) — det nedsänkta entrépartiet där skorna tas av. Gränsen mellan ute och inne. Se japandi hall.
• Engawa (縁側, “en-gava”) — den smala verandan mellan hus och trädgård; ett mellanrum som varken är ute eller inne.
• Noren (暖簾, “nå-ren”) — kort tygdraperi som hängs i dörröppningar, delat på mitten. Markerar en gräns utan att stänga. Se noren.
• Sudare (簾) — rullgardin av tunna bambuspjälor som skärmar sol och insyn.
• Kumiko (組子) — spröjsverk av tunna trälister sammanfogade utan spik eller lim, ofta i geometriska mönster i shoji-ramar.
• Ranma (欄間) — det genombrutna, ofta snidade partiet ovanför skjutdörrarna som släpper igenom ljus och luft mellan rum.
• Byōbu (屏風, “byoo-bu”) — vikbar golvskärm i flera fält, ursprungligen målad. Se rumsavdelare.
• Doma (土間) — det obehandlade golvpartiet av jord eller sten närmast entrén.
• Yakisugi / shou sugi ban (焼杉) — japansk metod att ytförkola träpanel för att göra den motståndskraftig mot väder, röta och brand. Ger en djupt svart, strukturerad yta.

Möbler och föremål

• Futon (布団) — tunn madrass som läggs direkt på tatami och viks undan om dagen. På svenska ofta använt om bäddsoffan. Se futonsoffa.
• Zabuton (座布団) — platt sittkudde för golvet. Se golvkudde.
• Zaisu (座椅子) — golvstol utan ben, med ryggstöd.
• Chabudai (卓袱台) — lågt bord att sitta vid på golvet.
• Kotatsu (炬燵) — lågt bord med värmeelement under skivan och ett täcke runt om.
• Tansu (箪笥) — traditionell japansk kista eller byrå i trä, ofta med järnbeslag. Se japandi byrå.
• Kenzan (剣山, “ken-zan”) — den tunga metallpiggplattan som håller stjälkarna på plats i en ikebana-skål.
• Chochin (提灯) — den veckade papperslyktan med spiralformad bambustomme.
• Akari (あかり) — Isamu Noguchis lampserie i washi och bambu, formgiven från 1951. Ordet betyder både “ljus” och “lätthet”. Se Noguchi Akari.
• Hibachi (火鉢) — traditionellt kolfat för uppvärmning; i väst ofta använt om grillar.
• Furoshiki (風呂敷) — fyrkantig tygduk för att slå in och bära saker.
• Ofuro (お風呂) — det djupa japanska badkaret, avsett för att sitta i efter att man tvättat sig utanför. Se japanskt badrum.

Material

• Washi (和紙) — handgjort japanskt papper av bastfiber, starkt och genomlysligt. Materialet i shoji och i papperslampor.
• Hinoki (檜) — japansk cypress. Ljus, tät, doftande och fuktbeständig; klassiskt material i bad och bänkskivor.
• Sugi (杉) — japansk ceder, träet som förkolas i yakisugi.
• Kiri (桐) — paulownia, extremt lätt och fuktreglerande; traditionellt i tansu.
• Urushi (漆) — japansk lack av saven från lackträdet, byggd i många tunna lager.
• Igusa (藺草) — sävgräset som tatami vävs av.
• Raku (楽) — keramisk bränningsmetod där godset tas ut glödhett; ger oregelbundna, levande ytor. Se japansk keramik.
• Shino, oribe, hagi — klassiska japanska glasyr- och godstyper: mjölkvit och krackelerad, grön och fläckig, respektive porös och rosaskiftande.
• Boro (襤褸) — lappade, upprepat lagade textilier; fattigmanstradition som blivit eftertraktad estetik.
• Sashiko (刺し子) — det enkla vita förstygnet som förstärker och lagar tyg i mönster.

Trädgård och växter

• Sakura (桜) — japanskt prydnadskörsbär och dess blomning. Se plantera japanskt körsbärsträd.
• Hanami (花見) — “blomskådning”; seden att samlas under de blommande träden.
• Karesansui (枯山水) — torrlandskapet, “zenträdgården” av grus, sten och mossa utan vatten. Se zenträdgård.
• Niwaki (庭木) — formklippta trädgårdsträd, klippta i moln- eller platåform.
• Bonsai (盆栽) — trädet odlat i miniatyr i skål. Se köpa bonsai.
• Kokedama (苔玉) — “mossboll”; växt planterad i en lerklump klädd med mossa.
• Ikebana (生け花) — den japanska blomsterkonsten, byggd på linje, rum och asymmetri snarare än på fyllighet. Se ikebana.
• Shakkei (借景) — “lånat landskap”; att komponera trädgården så att utsikten bortom den blir en del av den.
• Tsukubai (蹲踞) — den låga stenskålen med vatten för handtvättning vid tehuset.

De nordiska halvorna

Japandi är en sammansättning, och den andra halvan har sina egna ord.

• Hygge (danska) — den varma, omslutande trivseln; ljus, textil och sällskap. Wabi-sabis motvikt i japandi.
• Lagom (svenska) — lagom mycket; måttfullhet som ideal snarare än som kompromiss.
• Friluftsliv (norska/svenska) — det självklara umgänget med naturen, som i inredning visar sig som naturmaterial och utblickar.
• Japandi — själva sammansättningen av Japan och Scandi: japansk stramhet och materialärlighet möter nordisk funktion, ljus och komfort. Se vad är japandi.